Sommar Minnen
Vi har precis åkt 10 timmar buss hem från köpenhamn där vi har spenderat helgen med allehanda nöjen.
Synen vi möts av är chockande, när vi ser att hela busstationen är fylld av folk.
”Vad är det här för idioti?” viskar Filip in i örat på mig.
Den annars så självsäkra Filip förvandlas under detta ögonblick till något sårbart.
Min hjärna arbetar på högvarv, det bultar o skriker ut frågan: VAD FAN ÄR DETTA?
Då slår det mig helt plötsligt när jag ser en överpudrad Sak med mjukisbyxor och platina blont hår som skimmrar i gryningssolen.
Det var vad vi kallar i folkmun, en fjortis.
Plötsligt brister jag ut i skratt och klappar Filip på axeln. En kort sekund innan jag hinner förklara mitt utfall så vänder sig Filip mot mig och kollar på mig med en blick aldrig tidigare skådad.
Då utbrister jag: Det är ju första skoldagen för 93orna.
Filips min förändras i takt med att pusselbitarna hamlar på rätt plats. Från förvirring till en blandning av lättnad och en liten gnutta av avsky. Filip kläcker ur sig en mycket passande kommentar och klappar mig sedan manligt på axeln så fortsätter vi vår vandring mot busshållsplatsen.
Ju närmare horden av människor vi kommer desto fler ser de ut och vara, de handhöga som filip brukar kalla dem på skoj just efter denna dag.Det var mest nya ansikten men även några man kände till från tidigare, det var till och med en som hade gått i min klass året innan.
Så jag kollar han i ögonen och ger han en lätt nick, liksom en lätt uppmuntrande och ett bevis på min igenkänning. Jag såg direkt hur han sken upp och slängde en hastig lite för stor nick mot mitt håll med ett leende som nästan nuddade öronsnibbarna.
Filip och jag såg sedan hur ett mycket underligt fenomen skedde.
Killen som hade stått helt normalt med händerna i fickorna i massan av kött stog nu på som ett torg. Jag svär på att man nästan kunde höra den där klassiska Vilda Västern melodin när det är två Cowbojsare som ska duellera.
Alla små pudrade blondiner, svärande raggare och smyg rökande blattar och 50Svenskar smög iväg ifrån honom och bildade en ca halvmeters ring runt honom.
Alla runt honom kollade och idisslade sina 3 timmars gamla tuggummin resterande kollade mot vårat håll.
I vår fortsatta båge runt människohopen med alla dess personligheter kunde jag inte hjälpa att känna mig som ett lejon på savannen.
Min blick som skapar intryck av personerna vid hållplatserna liksom äter upp dem med blicken och gör utfall mot personliga skillnader mellan folk och folk. Biter tag i ett ansikte och låter det vila på hornhinnan i några millisekunder innan mitt under medvetna kastar sig mot nästa inte ont anande nyblivna etta.
De stog där och tog emot bara som gnuen under lejonets bevakning, de bara står och idislar gamla tuggumin skruvade nervöst på sig medans de hela tiden höll koll på de två unga lejonen som gick i en vid cirkel runt dem.
Vi når fram till vårt mål, som är ett par lediga bänkar med utsikt över hela busshållplatsen. Jag kastar min blåa sportbag på marken som utsöndrar ett lätt klirr från glasflaskor. Filip däremot glider mer ner som ett bananskal som har legat en längre tid på en soptunne kant men tillslut glider ner, samtidigt släpper han ut ett lätt stön av lättnad från den tunga ryggsäcken.
BRAAAK!WRROOOOOM!
Jag spritter ur min halv slummer som jag han glida in i på den korta stunden som jag spenderat sittandes och hoppar i alla fall en tre decimeter rakt upp i luften.
Jag hör ett lätt fnissande från en blond kalufs som snabbt skyndar från platsen när jag slänger en rödögd mordisk blick åt hennes håll.
När bussen har rullat in och står stilla och slår av motorerna så hörs det välkända "Darth Vader"-ljudet, för oss vana gymnasieelever som går ombord en buss ca 5 gånger om dan är vana med detta ljud men för ”the others” så är detta nästan ett nytt ljud förutom när de åker bussen in till stan med mor sin för att köpa deras G-Star Jeans och kebab och hårsnoddar till benen.
Så de som står närmast dörrarna hoppar till så löshåret och halv tända cigaretter flyger åt alla håll. Bussen har öppnat dörren, först vågar ingen gå framåt men liksom en bikupa som blivit tillslagen så fattar inte bina vad som hänt först men sedan så försöker alla välla ut men som nu in.
P.O / Erik
